Vi har frågat Sveriges internetanvändare om de har deltagit i distansutbildning under pandemin, hur undervisningen har fungerat och om de haft tillgång till den utrustning som krävts.
Skolan är ännu ett område där coronapandemin tvingat till stora omställningar på kort tid, från undervisning i fysiska klassrum till distansundervisning med hjälp av digitala redskap. Folkhälsomyndigheten gjorde bedömningen att barn och unga drabbas i lägre utsträckning av covid-19 än vuxna, och får mildare symptom. Personal som arbetar inom skolverksamheter har heller inte blivit smittade mer än andra yrkesgrupper. Därför beslutade regeringen att förskolor och grundskolor skulle hållas öppna tills vidare.
Gymnasieskolor, högskolor, universitet och annan vuxenutbildning rekommenderade Folkhälsomyndigheten att stänga från och med 18 mars 2020, och därefter bedrevs undervisningen på distans. 29 maj gick Folkhälsomyndigheten ut med att de skulle ändra sina rekommendationer från och med 15 juni, vilket innebar att gymnasieskolor kunde öppna igen från och med höstterminen 2020. Högskolor, universitet och motsvarande hänvisades till samma föreskrifter och rekommendationer som för övriga samhället. I praktiken innebar det distansundervisning när så är möjligt.
När vi i detta kapitel frågar om distansundervisning avses interaktiv undervisning som bedrivs med digital teknik via internet. Det omfattar alltså inte endast undervisning på gymnasiet eller högskola, utan också till exempel privata studier kopplat till en hobby eller ett fritidsintresse, eller studier i samband med sin yrkesroll.
Digital utbildning
En fjärdedel av internetanvändarna har deltagit i en distansutbildning under pandemin
En fjärdedel (24%) uppger i årets tredje kvartal (Q3) att de under coronapandemin har deltagit i undervisning på distans som egentligen var avsedd att ske i ett fysiskt klassrum eller motsvarande. Med distansundervisning avses här interaktiv undervisning som bedrivs med digital teknik via internet.
Hur tycker då de som har deltagit i en undervisning på distans att det har fungerat? Detta ska vi titta på i flera olika aspekter i kommande diagram, både bland de som har deltagit i distansundervisning totalt sett (diagram 9.2), de 9 procent som haft distansutbildning på högskola/universitet (diagram 9.4) och de 6 procent som är gymnasieelever (diagram 9.5).
Nära 9 av 10 som deltagit i en distansutbildning anser sig ha tillgång till den digitala utrustning som krävs
Ser vi till de som har deltagit i en digital undervisning under pandemin totalt sett så är de allra flesta nöjda med skolan eller lärosätets teknik, och den egna digitala utrustningen. Två tredjedelar instämmer i att lärarna har förmåga att hålla lektioner på distans och bara var tionde instämmer inte i detta.
När det gäller det egna lärandet är däremot tongångarna annorlunda. Det är färre som håller med om att lärandet fungerar lika bra på distans som i ett fysiskt klassrum än som inte håller med, 34 procent instämmer och 37 procent instämmer inte.
Totalt sett är det bara var fjärde person som svarar att de föredrar utbildning på distans, och långt mer än hälften (57%) fördrar det fysiska klassrummet.
Knappt en fjärdedel av de som studerar på högskola föredrar distansundervisning
När vi tittar på personer som studerar på högskola, universitet eller motsvarande instämmer 7 av 10 i att deras lärare har förmåga att hålla lektioner på distans. 9 av 10 anser att deras lärosäten har tillgång till den teknik som krävs för undervisning på distans, samt att de själva har den digitala utrustning som krävs. De föredrar dock det fysiska klassrummet (56%) i mycket högre grad än distansundervisning (23%).
När det gäller det egna lärandet anser en dryg tredjedel (35%) att det fungerar lika bra på distans medan något fler (37%) anser att det fungerar bättre i fysiskt klassrum.
De som studerar på högskola/universitet är i jämförelse med gymnasieeleverna något mer nöjda med distansundervisning, vilket vi ska titta på i nästa diagram 9.4.
Knappt 3 av 10 gymnasielever anser att egna lärandet fungerar lika bra vid undervisning på distans
Gymnasieeleverna är i jämförelse med högskoleeleverna (diagram 9.3) överlag något mer missnöjda med undervisningen på distans. Något färre gymnasieelever, drygt 8 av 10, instämmer i att de har tillgång till den digitala utrustning som krävs för distansundervisning, och likaså att deras skola har teknik för detta.
Gymnasiestudenterna är dessutom mindre nöjda än de högskolestuderande med deras lärares förmåga att undervisa på distans. Knappt 6 av 10 (58%) instämmer i att läraren har den förmågan.
Det står också tydligt att gymnasieeleverna föredrar undervisning i fysiskt klassrum (62%) framför undervisning på distans (23%).
Detta hänger förmodligen också ihop med att drygt 4 av 10 anser att det egna lärandet blir lidande vid distansundervisning. Vi ska i nästa diagram 9.5 även titta på två ytterligare aspekter, nämligen arbetsbörda och möjligheten att fuska på prov.
2 av 3 gymnasieelever anser att det går lättare att fuska på digitala prov
Totalt sett anser var tredje (33%) att distansundervisning medför en större arbetsbörda. Här är det dock stor skillnad mellan gymnasieeleverna och de som studerar på högskola eller universitet. Hälften av gymnasieleverna instämmer i att det blir en större arbetsbörda, men det gör inte ens var tredje högskolestuderande.
Bland de högskolestuderande är det dessutom 43 procent som inte instämmer i påståendet att arbetsbördan blir större, till skillnad från bara 29 procent av gymnasieeleverna.
Bland alla internetanvändare som deltagit i undervisning på distans anser majoriteten (58%) att distansundervisningen gör det lättare att fuska på prov. Det här gäller i synnerhet för gymnasieeleverna där två tredjedelar (65%) instämmer i detta. Bland de som studerar på högskola eller universitet är det 55 procent som instämmer i att distansundervisningen gör det lättare att fuska.
Att det är så pass stor skillnad mellan gymnasielever och de som studerar på högskola eller universitet kan ha att göra med vilken typ av prov som är vanligast. På universitet är det vanligt med så kallad hemtentamen, alltså ett prov utformat för att göras hemifrån under lite längre tid. Att fuska på prov som är avsedda att göras i ett klassrum är förmodligen lättare, om samma frågor plötsligt ges på distans där det inte finns samma möjlighet att övervaka eleverna.
Nu ska vi i de närmast kommande diagrammen titta på hur undervisningen har gått till på gymnasiet under pandemin.
8 av 10 gymnasieelever har av skolan tillgång till en egen dator
Det är datorer som gäller på gymnasiet, snarare än surfplatta. I årets tredje kvartal (Q3) svarade drygt 8 av 10 gymnasieelever att de fått tillgång till en dator av sin skola som de kan använda som sin egen. Färre än 1 av 10 har av skolan fått tillgång till en surfplatta som de har som sin egen.
Dator
Andel av internetanvändarna (16+ år) som studerar på gymnasiet, Av skola fått tillgång till dator respektive surfplatta att ha som sin egen, år 2020 Q3.
Surfplatta
Andel av internetanvändarna (16+ år) som studerar på gymnasiet, Av skola fått tillgång till dator respektive surfplatta att ha som sin egen, år 2020 Q3.
Drygt 4 av 10 av gymnasieeleverna använder sin egen mobiltelefon på lektionerna för skolarbete
När vi i Q3 frågade gymnasieeleverna om de använder sin egen mobiltelefon på lektionerna för att göra skolarbete svarade fler än 4 av 10 att de gör det. Något fler än hälften (51%) svarade att de inte använder sin mobil för skolarbete på lektionerna.
Dessa siffror visar att mobiltelefonens plats i undervisningen fortfarande är en omdiskuterad fråga, med stora skillnader i hur olika skolor arbetar. 2007 ändrades skollagen så att lärare fick rätt att ”omhänderta föremål som används på ett sätt som är störande för utbildningen”. I praktiken blev det då upp till läraren och skolan hur man skulle se på mobilen. Enligt exempelvis Skolverket finns det forskning som pekar på att mobiltelefonen kan vara både ett användbart verktyg i skolundervisningen och ett störande moment – i stort en spegling av samhället utanför skolan.
En fjärdedel av gymnasieeleverna har under pandemin fått lära sig hur de ska skydda sig mot nätkränkningar
I denna fråga ställd i kvartal 3 (Q3) undersöker vi vilken utbildning gymnasieeleverna har fått inom några viktiga digitala områden under pandemin. Källkritik, alltså att kunna avgöra vad som är sant eller falskt på nätet, har 3 av 4 gymnasieelever fått distansutbildning i under pandemin. Drygt 2 av 10 har fått det minst varje vecka.
Knappt hälften (47%) har fått lära sig hur man får kopiera och sprida innehåll på nätet, och endast en dryg tredjedel om säker användning av nätet respektive programmering. Endast en fjärdedel (25%) har fått undervisning i hur de ska skydda sig mot kränkningar på nätet och om hur man håller sina lösenord säkra.
I nästa diagram ska vi följa upp detta med en kort fråga om hur gymnasieeleverna upplever sin kompetens inom tre nyckelområden.
6 av 10 gymnasieelever vet hur de ska skydda sig mot kränkningar på nätet
Majoriteten av gymnasieeleverna – 71 procent – upplever att de kan installera och lägga till program på en dator de har tillgång till, och 67 procent upplever att de kan värdera information i sociala medier.
Något färre, men fortfarande mer än hälften (59%) svarar att de vet hur de kan skydda sig mot kränkningar på nätet. Bara 1 av 10 gymnasieelever håller inte med om att de vet detta.
Julia Eriksson, 19 år, en av de gymnasieelever som under våren 2020 fick sin undervisning på distans när skolorna stängde.
Hur har undervisningen gått till?
Vi hade vårt vanliga schema men undervisningen skedde digitalt. Lektionsuppbyggnaden var nästan som vanligt, men vi fick arbetet genom video. Vi hade oftast uppgifterna i datorn ändå så det var ganska enkelt att jobba hemma. Prov blev lite svårare. Det brukade vi ju inte ha genom datorn.
Vad har varit svårast med att studera på det här viset?
Det är lite svårare att få hjälp. Till exempel i matematik, där är det ganska svårt när det är digitalt. Speciellt när det gäller matteprov, det är ganska avancerat att till exempel skriva in de olika tecknen.
Vad har fungerat bra med att ha undervisningen digital?
Eftersom man har jobbat hemma så har man kunnat vara lite mer fokuserad. Jag har gått upp senare än jag brukar och har då kunnat fokusera ännu mer. För egen del har jag också fått i mig mer mat och därför fått mer energi. Då har jag kunnat arbeta bättre. På skolan har man ofta jättelånga dagar och skolmaten är inte alltid så frestande.
Tycker du att kvalitén på undervisningen har påverkats?
Nej, det har varit som vanligt.
Hur har du upplevt att risken för fusk har varit med digital undervisning?
Det klart att risken för fusk har blivit högre, men skolan har till exempel ett plagiatprogram som våra inlämnade prov går igenom. Sedan kan man förstås samarbeta och fuska ändå men jag tycker ändå att det har fungerat bra. På vissa prov har vi också haft kamera så de har kunnat se att vi inte har samarbetat med någon klasskompis eller haft böckerna framme.
Hur har den totala tiden du lägger framför skärmen påverkats av den här undervisningen?
Det har blivit betydligt mer. Nu använder jag både datorn och telefonen. Men det är inget som har varit ett problem.
Hur tycker du att det sociala livet har påverkats av att er undervisning har varit digital i stället för att ses på skolan?
Den biten har påverkats negativt. Nu sitter man mest hemma och träffar inte varandra fysiskt. Det blir mer via Facetime eller andra videoappar. Man kommer ju inte ut på samma sätt och socialiserar sig vilket har varit tråkigt.
Skulle du vilja ha kvar någon sådan här digital undervisning i framtiden efter pandemin, eller skulle du helst vilja gå tillbaka som det var innan?
Både och. Jag vill träffa människor face to face men det kan samtidigt vara skönt att slippa åka iväg. Jag har ganska långt till min skola och det kräver att man går upp ganska tidigt på morgnarna. Med hemmaundervisningen får man också lite mer frihet.
