Vi har frågat befolkningen om de skulle bli ombedda att göra olika aktiviteter på internet, skulle de då göra dessa själva eller be om hjälp. De allra flesta har tagit ställning och vi har tittat närmare på hur många och vilka grupper i samhället som är i behov av digital hjälp.
Störst behov har av naturliga skäl de som använder internet mer sällan än dagligen eller inte alls – sällan- och ickeanvändarna, i synnerhet de allra äldsta och de med lägst utbildning. Sett till utbildningsnivå är klyftan mycket stor mellan låg- och högutbildade. Exempelvis behöver 45 procent av de med enbart grundskoleutbildning hjälp med mobilt bank-id i jämförelse med 11 procent av de högskoleutbildade. Bland befolkningen i stort behöver 17 procent hjälp med att installera mobilt bank-id, vilket är en förutsättning för att kunna ta del av många av samhällets e-tjänster.
När det gäller att fråga om digital hjälp vänder vi oss i första hand till nära och kära – vår partner och våra barn. Att få hjälp digitalt har blivit än viktigare under coronakrisen.
Att be om digital hjälp
17 procent av befolkningen behöver hjälp med att installera mobilt bank-id
Skillnaden mellan befolkningen och internetanvändarna är mycket liten vad gäller att be om digital hjälp. Av de listade alternativen skulle flest be om hjälp med att tanka över foton från mobil till dator, vilket nästan var femte upplevde som en utmaning. Nästan lika många skulle be om hjälp med att abonnera på ett konto för en strömningstjänst (streamingtjänst) för musik, film och/eller tv.
Nära 1 av 5 svenskar behöver också hjälp med att installera ett mobilt bank-id och skapa ett eget e-postkonto - 17 procent av befolkningen och 15 procent av internetanvändarna. Dessa är ofta en förutsättning för att ta del av flera digitala samhällstjänster.
Runt 1 av 10 av både befolkningen och internetanvändarna anger att de skulle be om hjälp med att boka läkarbesök på internet och prenumerera på en dagstidning online.
Obs! I denna fråga är det viktigt att poängtera att resterande andel inte anger att de skulle klara sig själva. Det finns också en andel som inte har någon uppfattning alls om något eller några av alternativen och därmed har valt att inte svara på dem.
7 av 10 sällananvändare behöver hjälp med konto för strömningstjänst
Internetanvändarna utgörs sammantaget av dagliga användare respektive sällananvändare, alltså de som använder internet men inte dagligen. Skillnaden mellan dessa grupper är stora. De dagliga användarnas beteende ligger i stort i linje med befolkningen, medan hälften eller mer än hälften av sällananvändarna i hög utsträckning skulle behöva be om hjälp med de flesta av alternativen. Obs! Sällananvändarna är en liten grupp på 3 procent med höga felmarginaler till skillnad från de dagliga användarna som utgörs av 93 procent av befolkningen.
Bland aktiviteterna är den största utmaningen för sällananvändarna att abonnera på ett konto för en strömningstjänst där cirka 7 av 10 skulle be om hjälp. Det är också här sällananvändarna skiljer sig mest åt mot de dagliga användarna på drygt 50 procentenheter.
För aktiviteter som är viktiga för att kunna ta del av digitala samhällstjänster behöver många sällananvändare hjälp, till exempel med att installera mobilt bank-id (cirka 6 av 10) eller boka ett läkarbesök på internet (nära 5 av 10). Att e-handla har exempelvis blivit alltmer aktuellt under coronapandemin. Av sällananvändarna är det mer än 4 av 10 som anger att de skulle behöva hjälp med att köpa en vara online. Cirka 2 av 3 kan inte heller skapa ett konto på sociala medier utan att behöva be om hjälp, vilket kan begränsa deras sociala relationer, i synnerhet under isolering. Det sällananvändarna behöver minst hjälp med bland alternativen är att betala räkningar på internetbank. För detta skulle endast runt 3 av 10 be om hjälp.
Sammantaget visar denna bild av sällananvändarna att de riskerar ett digitalt utanförskap. I synnerhet under eventuell isolering under coronapandemin, då de behöver hjälp för att klara av olika digitala aktiviteter. Vissa av oss är lyckligt lottade att ha någon att be om hjälp vid behov, men inte alla. Vem vi i första hand väljer att be om hjälp kommer vi titta på längre fram i diagram 2.12.
Stort gap i behov av digital hjälp mellan de som använder internet dagligen och mer sällan eller inte alls
Detta diagram speglar befolkningen uppdelad på de dagliga internetanvändarna, sällananvändarna och ickeanvändarna, där de två sista grupperna har låga baser med höga felmarginaler. Det blir i denna graf tydligt hur stor skillnaden är mellan de som använder internet dagligen och de som inte använder internet alls.
Störst skillnad mellan sällananvändarna och ickeanvändarna ligger i att betala räkningarna på internet. Knappt 1 av 3 sällananvändare behöver be om hjälp med detta medan dubbelt så många – cirka 2 av 3 ickeanvändare har behov av hjälp. Kan det vara så att många sällananvändare använder internet i synnerhet för att betala sina räkningar på en internetbank men i lägre grad till annat?
Obs! I denna fråga, i synnerhet när vi tittar på ickeanvändare, är det viktigt att poängtera att resterande andel inte anger att de skulle klara av det själva. Visst finns det en del som anser att de inte skulle behöva be om hjälp men en del har också ingen uppfattning alls och har valt att inte svara. En del ickeanvändare kan också ha använt internet tidigare. Eller kanske tänker att de om de verkligen behövde så skulle de fixa detta själva.
Kvinnor ber oftare om digital hjälp än män
Kvinnor ber genomgående i högre grad om digital hjälp än män. Exempelvis anger runt var fjärde kvinna (23-25 procent) att de skulle behöva hjälp med att tanka över foton från mobil till dator, abonnera på en strömningstjänst och skapa ett eget e-postkonto. Endast 12-14 procent av männen svarar att de skulle be om hjälp med motsvarande.
Skillnaden beror sannolikt till stor del på att något fler kvinnor (53 procent) är sällan-/ickeanvändare av internet än män (47 procent). Om kvinnor oftare än män tenderar att fråga om hjälp generellt sett, kan det också ha en påverkan, men det låter vi vara osagt.
Nära 3 av 10 pensionärer behöver hjälp med att e-handla
Sett till sysselsättning så är pensionärer de som är i störst behov av digital hjälp. När vi tittar på fördelningen av icke-/sällanvändare sticker pensionärer (22 procent) ut i jämförelse med arbetande (3 procent) och studerande (2 procent). Sysselsättning hänger nära samman med ålder som vi ska titta närmare på längre fram i diagram 2.11.
Av de listade aktiviteterna är pensionärerna i minst behov av hjälp med att betala räkningarna på internetbank (21 procent). Nära hälften av pensionärerna anger däremot att de skulle behöva be om hjälp med att abonnera på ett konto för en strömningstjänst, skapa ett konto på sociala medier och skapa ett eget e-postkonto. Cirka 3 av 10 pensionärer
(27 procent) behöver också hjälp med att e-handla. Det är i stor kontrast till de arbetande (3 procent) och de studerande (5 procent). Flera av dessa aktiviteter har blivit allt viktigare under coronapandemin, i synnerhet för många pensionärer som tillhör riskgruppen och inte kan röra sig fritt i samhället.
De studerande som i många fall har varit digitala sedan barnsben är de som är i minst behov av hjälp med flera av aktiviteterna. Endast 1 procent behöver hjälp med att tanka ned en app på mobilen eller skapa ett konto på sociala medier. Bara 3 procent behöver hjälp med att skapa ett e-postkonto. Den aktivitet som befolkningen (19 procent) hade störst behov av hjälp med, att tanka över foton från mobil till dator, behöver endast 7 procent av studenterna hjälp med. De studerande behöver dock i högre grad ha hjälp med att installera mobilt bank-id och att boka läkarbesök online. Detta hänger sannolikt ihop med att de allra yngsta studenterna inte är myndiga och kan behöva målsmans godkännande.
Ensamstående i större behov av digital hjälp än de i en relation
De som är ensamstående/singlar är genomgående i större behov av hjälp med de listade aktiviteterna. Det bottnar sannolikt i att fler ensamstående är sällan-/ickeanvändare än de i en relation.
Av de som lever i en relation anger endast 5 procent att de behöver hjälp med att betala räkningar på internetbank medan 13 procent av de ensamstående är i behov av den hjälpen. Bland befolkningen är motsvarande siffra 9 procent. Att boka och betala en biljett online för en resa är det som skiljer de ensamstående (17 procent) och de i en relation (8 procent) mest åt på 9 procentenheter. I en relation får vi många gånger en "kollektiv kunskap", större än vår egen, som de ensamstående går miste om.
Frågan vi behöver ställa oss är om alla ensamstående har någon att fråga eller om de i ännu högre grad riskerar ett digitalt utanförskap? Viss digital teknik har dessutom blivit extra viktig denna vår år 2020 då den har möjlighet att hjälpa till att minska känslan av ensamhet i social isolering. Hur ska vi säkerställa att de ensamstående får den digitala hjälp de behöver och i vilket format?
Landsbygdsbor behöver mer digital hjälp än stadsbor
Boende på landsbygd har ett större behov av digital hjälp än stadsbor. Detta beror överlag på att fler landsbygdsbor (9 procent) är sällan-/ickeanvändare av internet än stadsbor (5 procent). Den aktivitet som skiljer stadsbor (14 procent) och landsortsbor (26 procent) mest åt på 12 procentenheter är behovet att be om hjälp med att skapa ett eget e-postkonto. Dubbelt så många landsortsbor behöver också hjälp med att till exempel e-handla och boka läkarbesök online än stadsbor. Behoven av dessa aktiviteter borde vara minst lika stora, om än inte större, på landsbygden?
De stadsbor som bor i en av våra storstäder Stockholm, Göteborg eller Malmö har ett något mindre behov av att be om hjälp än stadsbor totalt sett. Vi har även tittat på om benägenheten att be om digital hjälp skiljer sig åt utifrån hur vi bor rent geografiskt i vårt rike fördelat på Götaland, Svealand och Norrland. Skillnaderna där är mycket små dem emellan och det finns inte heller några signifikanta skillnader mot befolkningen i stort. Se mer om storstadsbor, geografisk indelning och andra nedbrytningar i tabellbilagan längst ner på rapportens startsida.
Utbildningsnivå ger mycket stor klyfta i behov digital hjälp
De som enbart har en grundskoleutbildning behöver i högre grad digital hjälp med samtliga aktiviteter och är likaså i högre utsträckning sällan-/ickeanvändare av internet. Utbildningsmässigt ser fördelningen för sällan-/ickeanvändare ut enligt följande; grundskola (21 procent), gymnasium (7 procent) och högskola (3 procent). Många med enbart grundskoleutbildning tillhör också de äldsta i vårt samhälle.
Den aktivitet de grundskoleutbildade allra mest behöver hjälp med är att installera ett mobilt bank-id (45 procent). Det är också den aktivitet som skiljer de grundskoleutbildade och högskoleutbildade (11 procent) mest åt med 34 procentenheter. Två andra aktiviteter som skiljer de grundskoleutbildade och de högskoleutbildade åt med 31 procentenheter är att betala räkningar på internetbank och att boka läkarbesök på internet. Utbildning är således något som har mycket stor påverkan på hur vi generellt klarar oss digitalt. De med lägst utbildning behöver fångas upp så att de inte hamnar i ett digitalt utanförskap.
Höginkomsthushåll har i mycket låg grad behov av digital hjälp
Sett till hushållsinkomst så är de som anger att de bor i ett låginkomsthushåll (300’ SEK eller mindre) i mer behov av hjälp än de med högre inkomster. De använder också nätet i lägre utsträckning då andelen sällan-/ickeanvändare fördelar sig enligt följande på hushållsinkomst; låg (15 procent), medel (3 procent) och hög (1 procent).
Störst skillnad mellan låg- och höginkomsthushåll på 24 procentenheter är behovet av hjälp med att skapa ett konto på sociala medier samt att abonnera på en strömningstjänst. Det följs av två aktiviteter på 23 procentenheters skillnad som avser behovet att be om hjälp med mobilt bank-id och att överföra foton från mobil till dator.
De i höginkomsthushåll är den grupp som generellt behöver minst digital hjälp. Exempelvis behöver endast 1 procent hjälp med att ladda ned en app i mobilen och endast 2 procent med att e-handla. Den största utmaningen för de i höginkomsthushåll (10 procent) av de listade aktiviteterna är liksom för befolkningen (19 procent) att överföra foton från mobil till dator.
De med funktionsvariation behöver i högre grad digital hjälp
De med en funktionsvariation/funktionsnedsättning behöver i högre grad digital hjälp. Andelen funktionsvarierade som är sällan-/ickeanvändare (17 procent) av internet är också mer än dubbelt så stor än befolkningen (6 procent) i stort.
Runt 3 av 10 med funktionsvariation anger att de skulle be om digital hjälp med konto för strömningstjänst, överföra foton från mobil till dator, installera mobilt bank-id, konto på sociala media och boka/betala biljett online för en resa. Det sistnämnda är också den största skillnaden mot befolkningen (11 procent) i stort på 17 procentenheter.
Post- och Telestyrelsen, PTS, arbetar för att alla i Sverige ska ha tillgång till bra telefoni, bredband och post. För att alla ska kunna vara delaktiga i dagens allt mer digitala samhälle har PTS bland annat uppdraget att stärka utvecklingen av fler och bättre kommunikationslösningar för personer med funktionsvariation. PTS arbetar aktivt med att sprida kunskap, probleminsikter och konkreta lösningsförslag kopplat till tillgänglighet och digital inkludering. Mer om detta finns att läsa på PTS webbplats.
De äldsta i störst behov av digital hjälp av alla
Ålder är den faktor som sticker ut mest av alla i behovet av digital hjälp. För att få överskådlighet har vi delat in de elva olika aktiviteterna i två kluster i varsitt diagram.
Behovet av hjälp ökar i stort gradvis med åldern från 26 år. Det ligger i linje med andelen sällan/-ickeanvändare av internet - mellan 16-55 år är endast 1-2 procent sällan-/ickeanvändare sedan stiger antalet; 56-65 år (6 procent), 66-75 år (11 procent) och 76+ år (40 procent).
Minst behov av alla de listade aktiviteterna har de som är 26-35 år där endast 1-4 procent anger att de skulle be om hjälp.
För 76+ år är den största utmaningen bland de olika aktiviteterna att abonnera på en strömningstjänst - 2 av 3 (65 procent) anger att de skulle be om hjälp. Det är också den aktivitet som skiljer 76+ år mot 26-35 år mest åt med hela 61 procentenheter. Hela 12 procent av de 76+ år har också inte kunnat ta ställning till alternativet om strömningstjänst/streamingtjänst för film/tv/musik, vilket kan tyda på att en del av de äldsta inte har en konkret uppfattning om vad det är.
Nära 6 av 10 av de 76+ år anger att de skulle behöva hjälp med att installera mobilt bank-id, skapa e-postkonto, konto för sociala medier och att tanka över foton från mobil till dator. Det är mycket tydligt att andelen som riskerar att leva i ett digitalt utanförskap tillhör de äldre, och i synnerhet de allra äldsta, i vårt samhälle. De som ofta är i störst behov av samhällets tjänster. Såväl myndigheter, näringsliv som vi medmänniskor behöver värna om våra äldre och minimera risken för att de hamnar utanför i vårt digitala samhälle.
Vilka väljer vi då att fråga om digital hjälp? Det ska vi titta på härnäst i diagram 2.12 och diagram 2.13.
Svenskar ber i första hand partner eller barn om digital hjälp
Svenskar frågar i första hand sin partner eller sina barn om digital hjälp. Bland befolkningen så skulle 3 av 10 be sin partner eller sina barn och drygt 2 av 10 en vän om hjälp med något på internet. Av sällan-/ickeanvändare som i hög grad tillhör den äldre befolkningen skulle 5 av 10 fråga sina barn och nära 2 av 10 sin partner. Slår vi ihop barn och barnbarn skulle 2 av 3 sällan-/ickeanvändare främst vända sig till dem.
Sammantaget vänder sig 82 procent av befolkningen till någon inom familjen och likaså 97 procent av sällan-/ickeanvändarna.
Drygt 1 av 10 i befolkningen (13 procent) anger att de inte har något behov av digital hjälp alls och således inte skulle fråga någon. Motsvarande siffra bland sällan-/ickeanvändarna är 1 av 20 (5 procent).
Av de som har angivit att de skulle fråga "Annan" har en stor andel svarat att de skulle fråga "Google" eller "Internet"!
7 av 10 pensionärer får digital hjälp av barn och barnbarn
Ser vi till topp tre nedbrutet på sysselsättning, som i mångt och mycket speglar ålder, så är det fortfarande familj och vänner vi först och främst tar hjälp av. Skillnaderna i sig är föga förvånande; de unga studerande frågar sina föräldrar i första hand, de som arbetar frågar sin partner och pensionärerna ber sina barn om hjälp. Slår vi ihop barn och barnbarn ser vi att 7 av 10 (71 procent) av pensionärerna förlitar sig på sina barn och barnbarn för digital hjälp.
Biblioteken är inte något som är "top of mind" för varken de studerande, arbetande eller pensionärerna. Faktum är att 0 procent anger biblioteken, som de facto erbjuder it-handledning. Utöver biblioteksrelaterade it-ärenden kan man där få hjälp med till exempel att skaffa e-post, ladda ner appar, söka på internet med mera.
Att fråga lärare eller it-ansvarig på arbetsplatsen är inte heller populärt. Endast 4 procent av de studerande väljer en lärare och endast 13 procent av de arbetande anger it-ansvarig på sin arbetsplats.
Ser vi till andra nedbrytningar så frågar exempelvis de som är ensamstående/singlar främst sina vänner, tätt följt av sina barn och därefter annan släkting. Alla nedbrytningar per kategori finns att finna i tabellbilagan längst ner på rapportens startsida.
