För myndigheter, företag och andra som tillhandahåller digitala tjänster är det här en utveckling man måste förhålla sig till. De som använder internet idag är inte bara de som tidigt tog sig an tekniken. De är många fler än så. Det ställer krav på att bland annat tillgänglighetsanpassa webbsidor och appar, så att de fungerar oavsett funktionsnedsättning. Det innebär också att det finns en marknad för och behov av helt nya typer av internettjänster. En pensionär och en tonåring kan givetvis ha lika stor glädje eller nytta av många av nätets tjänster, men det finns också många olika behov som skiljer sig åt mellan grupperna.
Ibland talas det om ”digitala klyftor”, mellan de som använder teknik och de som inte gör det. Den klyftan krymper alltså stadigt i Sverige, vilket är positivt. Men att en överväldigande majoritet av svenskarna är uppkopplade behöver inte betyda att det går att slå sig till ro.
För det första handlar det fortfarande om en halv miljon svenskar som inte använder internet över huvud taget. I absoluta tal är det 500 000 svenskar som inte är uppkopplade, varav nära 430 000 är äldre än 66 år. Visserligen svarar en del att de ber andra om hjälp men trots det så innebär detta att den här gruppen går miste om nätets möjligheter, såväl nyttotjänster som underhållning och sociala kontakter.
För det andra är det inte självklart att en person drar nytta av nätets möjligheter bara för att det finns en internetuppkoppling. Därför är det intressant att titta närmare på hur nätet används av de som är uppkopplade.
Att vara digitalt delaktig är nära besläktat med att ha digital kompetens, de förmågor som behövs för att kunna ha nytta och glädje av tekniken. Våren 2017 presenterade regeringen en strategi för Sveriges digitalisering1. I den skriver regeringen att digital kompetens innebär
att alla ska vara förtrogna med digitala verktyg och tjänster samt ha förmåga att följa med och delta i den digitala utvecklingen utifrån sina förutsättningar. Genom digital trygghet ska människor, företag och organisationer känna tillit till och förtroende i användningen av digitala tjänster och att de är enkla att använda.
Och vidare:
Digital kompetens handlar dels om tekniska färdigheter att använda digitala verktyg och tjänster, dels om medie- och informationskunnighet, som omfattar de kunskaper och förmågor som krävs för att finna, analysera, kritiskt värdera och skapa information i olika medier och sammanhang. Digital kompetens innefattar även förmågan att följa med i den digitala utvecklingen på ett sätt som ger möjlighet att få och behålla en anställning, att kunna starta och driva företag eller för att stärka organisationers eller företags innovationsförmåga och konkurrenskraft.
Regeringen slår också fast att alla ska ”kunna utveckla och använda sin digitala kompetens”. Allt detta är formuleringar som går att känna igen i ett annat högaktuellt dokument: Den nya läroplanen för grundskolan.
Från och med höstterminen 2018 förändras innehållet i den svenska grundskolan. De digitala inslagen i undervisningen kommer att öka mycket. Inte bara som pedagogiska verktyg, utan också vad det gäller själva innehållet i undervisningen.
I det så kallade kommentarmaterial som Skolverket publicerade våren 20172 nämns fyra aspekter av digital kompetens som eleverna ska ha med sig när de lämnar grundskolan. Det handlar om
- att förstå digitaliseringens påverkan på samhället,
- att kunna använda och förstå digitala verktyg och medier,
- att ha ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt samt
- att kunna lösa problem och omsätta idéer i handling.
Det finns alltså en beskrivning av vad begreppet digital kompetens innebär och en ambition att ge eleverna dessa kunskaper och färdigheter.
Det är då intressant att fundera på är hur det ser ut för de svenskar som redan har lämnat grundskolan – och i många fall gjorde det för flera decennier sedan. Förstår de hur digitaliseringen påverkar samhället? Kan de använda och förstå digitala verktyg och medier? Har de ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt? Kan de använda tekniken för att lösa problem och omsätta idéer i handling?
När man tittar på svaren på de frågor som bland annat handlar om hur internet används och om källkritik är det uppenbart att det fortfarande finns folkbildningsinsatser att ägna sig åt. Även Folkbildningsrådet konstaterar detta. De har i uppdrag att fördela och följa upp statsbidraget till studieförbund och folkhögskolor. I sin rapport Folkbildningens betydelse för samhället 20163 skriver de följande under rubriken Digital delaktighet och kritisk medvetenhet:
För studieförbund och folkhögskolor är det en angelägen uppgift att ta sig an det digitala utanförskap som finns i grupper av befolkningen, inte minst bland de äldre. En annan och allt viktigare uppgift är att bidra till ett källkritiskt och medvetet förhållningssätt gentemot digitala medier och de budskap om hat, intolerans och rasism som sprids där. […] Digitaliseringen bör därför hanteras som en strategisk fråga på alla nivåer inom folkbildningen. Med start från och med 2017, när det nya bidragssystemet träder i kraft, kommer Folkbildningsrådet att följa upp studieförbundens strategiska planer för digital delaktighet.
Vilka är det som fortfarande står utanför internet?
Som det konstaterades i inledningen av det här kapitlet är ålder en av de viktigaste faktorerna när det gäller internetanvändning. Det är främst bland personer som uppnått pensionsåldern som vi hittar de som inte använder internet. Men i alla åldersgrupperingar, även upp till den äldsta med de som är 76 år eller äldre, är det mer än varannan som använder internet.
De som inte använder internet är oftare kvinnor än män. Bland kvinnorna som deltagit i undersökningen är det 7 procent som inte använder nätet, 4 procent av männen.
Av de som är änkor eller änkemän är det nästan hälften, 49 procent, som inte använder internet. Detta är värt att uppmärksamma lite extra, eftersom internet skulle kunna erbjuda dem en enkel och daglig kontakt med släkt och vänner.
Utbildningsnivån är en annan faktor som hänger ihop med uppkopplingsgraden. Bland de som studerar på högskola eller universitet, eller redan har en examen från högre utbildning, är bara två procent nedkopplade. Bland de som slutade studierna efter grundskolan/folkskolan är det hela 29 procent som inte använder internet.
Det finns också ett samband mellan internetanvändning och hushållsinkomst: Ju högre inkomst en grupp har, desto större andel internetanvändare. Bland de med en sammanlagd hushållsinkomst över 750 000 kronor är alla uppkopplade, medan 16 procent av de med inkomster under 300 000 kronor inte använder internet.