För tio år sedan svarade 24 procent av deltagarna i Svenskarna och internet att de inte använde internet. Sedan dess har den uppkopplade delen av befolkningen ständigt ökat. I årets upplaga av undersökningen är den högre än någon gång tidigare: 94 procent av de drygt 3 000 personer som svarat på frågorna säger att de använder internet.

Bland personer upp till 45 år använder alla internet, bland 46–55-åringarna 99 procent och bland 56–65-åringarna är det 98 procent som är internetanvändare. Det är först bland de som uppnått pensionsåldern som andelen icke-användare växer på allvar: I åldrarna 66–75 år är det nära var tionde, 8 procent, som inte använder internet, och bland de som är äldre än 75 år är 43 procent.

Tittar man på de fem senaste årens upplagor av Svenskarna och internet träder bilden av fyra grupper internetanvändare fram: De i åldrarna 16–55 år, de som är 56–65, 66–75 och 76 år och äldre. I det stora spannet av svenskar mellan 16 och 55 år var nästan alla uppkopplade redan 2013, med bara någon enstaka procent som inte använde internet. Samma år var det ungefär nio av tio 56–65-åringar som var internetanvändare, tre av fyra av de i åldersspannet 66–75 och knappt var tredje bland de över 76 år.

2017 är 66–75-åringarna lika uppkopplade som 56–65-åringarna var 2013, det vill säga drygt nio av tio. Och mer än varannan svensk över 76 år är alltså internetanvändare. Det innebär att det inte längre finns något åldersspann i undersökningen där de som inte använder internet är fler än de som gör det.

För myndigheter, företag och andra som tillhandahåller digitala tjänster är det här en utveckling man måste förhålla sig till. De som använder internet idag är inte bara de som tidigt tog sig an tekniken. De är många fler än så. Det ställer krav på att bland annat tillgänglighetsanpassa webbsidor och appar, så att de fungerar oavsett funktionsnedsättning. Det innebär också att det finns en marknad för och behov av helt nya typer av internettjänster. En pensionär och en tonåring kan givetvis ha lika stor glädje eller nytta av många av nätets tjänster, men det finns också många olika behov som skiljer sig åt mellan grupperna.

Ibland talas det om ”digitala klyftor”, mellan de som använder teknik och de som inte gör det. Den klyftan krymper alltså stadigt i Sverige, vilket är positivt. Men att en överväldigande majoritet av svenskarna är uppkopplade behöver inte betyda att det går att slå sig till ro.

För det första handlar det fortfarande om en halv miljon svenskar som inte använder internet över huvud taget. I absoluta tal är det 500 000 svenskar som inte är uppkopplade, varav nära 430 000 är äldre än 66 år. Visserligen svarar en del att de ber andra om hjälp men trots det så innebär detta att den här gruppen går miste om nätets möjligheter, såväl nyttotjänster som underhållning och sociala kontakter.

För det andra är det inte självklart att en person drar nytta av nätets möjligheter bara för att det finns en internetuppkoppling. Därför är det intressant att titta närmare på hur nätet används av de som är uppkopplade.

Att vara digitalt delaktig är nära besläktat med att ha digital kompetens, de förmågor som behövs för att kunna ha nytta och glädje av tekniken. Våren 2017 presenterade regeringen en strategi för Sveriges digitalisering¹. I den skriver regeringen att digital kompetens innebär

att alla ska vara förtrogna med digitala verktyg och tjänster samt ha förmåga att följa med och delta i den digitala utvecklingen utifrån sina förutsättningar. Genom digital trygghet ska människor, företag och organisationer känna tillit till och förtroende i användningen av digitala tjänster och att de är enkla att använda.

Och vidare:

Digital kompetens handlar dels om tekniska färdigheter att använda digitala verktyg och tjänster, dels om medie- och informationskunnighet, som omfattar de kunskaper och förmågor som krävs för att finna, analysera, kritiskt värdera och skapa information i olika medier och sammanhang. Digital kompetens innefattar även förmågan att följa med i den digitala utvecklingen på ett sätt som ger möjlighet att få och behålla en anställning, att kunna starta och driva företag eller för att stärka organisationers eller företags innovationsförmåga och konkurrenskraft.

Regeringen slår också fast att alla ska ”kunna utveckla och använda sin digitala kompetens”. Allt detta är formuleringar som går att känna igen i ett annat högaktuellt dokument: Den nya läroplanen för grundskolan.

Från och med höstterminen 2018 förändras innehållet i den svenska grundskolan. De digitala inslagen i undervisningen kommer att öka mycket. Inte bara som pedagogiska verktyg, utan också vad det gäller själva innehållet i undervisningen.

I det så kallade kommentarmaterial som Skolverket publicerade våren 2017² nämns fyra aspekter av digital kompetens som eleverna ska ha med sig när de lämnar grundskolan. Det handlar om

• att förstå digitaliseringens påverkan på samhället,
• att kunna använda och förstå digitala verktyg och medier,
• att ha ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt samt
• att kunna lösa problem och omsätta idéer i handling.

Det finns alltså en beskrivning av vad begreppet digital kompetens innebär och en ambition att ge eleverna dessa kunskaper och färdigheter.

Det är då intressant att fundera på är hur det ser ut för de svenskar som redan har lämnat grundskolan – och i många fall gjorde det för flera decennier sedan. Förstår de hur digitaliseringen påverkar samhället? Kan de använda och förstå digitala verktyg och medier? Har de ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt? Kan de använda tekniken för att lösa problem och omsätta idéer i handling?

När man tittar på svaren på de frågor som bland annat handlar om hur internet används och om källkritik är det uppenbart att det fortfarande finns folkbildningsinsatser att ägna sig åt. Även Folkbildningsrådet konstaterar detta. De har i uppdrag att fördela och följa upp statsbidraget till studieförbund och folkhögskolor. I sin rapport Folkbildningens betydelse för samhället 2016³ skriver de följande under rubriken Digital delaktighet och kritisk medvetenhet:

För studieförbund och folkhögskolor är det en angelägen uppgift att ta sig an det digitala utanförskap som finns i grupper av befolkningen, inte minst bland de äldre. En annan och allt viktigare uppgift är att bidra till ett källkritiskt och medvetet förhållningssätt gentemot digitala medier och de budskap om hat, intolerans och rasism som sprids där. […] Digitaliseringen bör därför hanteras som en strategisk fråga på alla nivåer inom folkbildningen. Med start från och med 2017, när det nya bidragssystemet träder i kraft, kommer Folkbildningsrådet att följa upp studieförbundens strategiska planer för digital delaktighet.

 

Vilka är det som fortfarande står utanför internet?

Som det konstaterades i inledningen av det här kapitlet är ålder en av de viktigaste faktorerna när det gäller internetanvändning. Det är främst bland personer som uppnått pensionsåldern som vi hittar de som inte använder internet. Men i alla åldersgrupperingar, även upp till den äldsta med de som är 76 år eller äldre, är det mer än varannan som använder internet.

De som inte använder internet är oftare kvinnor än män. Bland kvinnorna som deltagit i undersökningen är det 7 procent som inte använder nätet, 4 procent av männen.

Av de som är änkor eller änkemän är det nästan hälften, 49 procent, som inte använder internet. Detta är värt att uppmärksamma lite extra, eftersom internet skulle kunna erbjuda dem en enkel och daglig kontakt med släkt och vänner.

Utbildningsnivån är en annan faktor som hänger ihop med uppkopplingsgraden. Bland de som studerar på högskola eller universitet, eller redan har en examen från högre utbildning, är bara två procent nedkopplade. Bland de som slutade studierna efter grundskolan/folkskolan är det hela 29 procent som inte använder internet.

Det finns också ett samband mellan internetanvändning och hushållsinkomst: Ju högre inkomst en grupp har, desto större andel internetanvändare. Bland de med en sammanlagd hushållsinkomst över 750 000 kronor är alla uppkopplade, medan 16 procent av de med inkomster under 300 000 kronor inte använder internet.

De som inte använder nätet har fått svara på en kompletterande fråga: Vad är det främsta skälet till att inte använda internet? Här är det däremot bara 3 procent som anger kostnaden som en viktig anledning. Det vanligaste svarsalternativet är i stället Inget intresse/inte användbart. 52 procent av de som inte använder internet har svarat detta. 20 procent har svarat Krånglig teknik/kan inte.

Sammantaget stärker detta bilden av att det finns ett behov av folkbildning. Idag 2017 innehåller internet nästan allt du kan tänka dig. Har man inget intresse av internet eller tycker att det som finns där inte är användbart, är en möjlig slutsats att det aldrig är någon som tagit sig tid att visa dessa personer vad som faktiskt går att hitta på nätet. Och om var femte person som är nedkopplad avstår på grund av att tekniken i sig utgör ett hinder finns det insatser att göra även när det gäller det konkreta handhavandet av datorer, mobiltelefoner och pekplattor.

Men också de som inte använder internet själva ser trots allt en nytta med nätet. 68 procent ber åtminstone någon gång en annan person att hjälpa dem att utföra uppgifter på internet.

Delaktighet i informationssamhället

Bland vuxna känner sig 71 procent helt eller till stor del delaktiga i informationssamhället. Det kan jämföras med hur 11–19-åriga skolelever svarar på samma fråga, där det bara är 54 procent som väljer något av de två alternativen. (Se kapitel 9.) Inte ens om man tittar på gymnasieeleverna separat är känslan av delaktighet större än bland de vuxna: 60 procent.

Delaktigheten ökar tydligt med utbildningsnivå. Bland de med folkskola eller grundskola är det 15 procent som inte alls känner sig delaktiga och 12 procent som helt och fullt känner sig delaktiga. Motsvarande siffror bland de med högskoleexamen är 3 respektive 33 procent.

Arbetslösa och sjukskrivna/förtidspensionärer känner sig också mer utanför än de som jobbar eller studerar.

Vid sidan av att ställa frågan om delaktighet rakt ut går det också att titta på faktiskt användarmönster. Vilka tjänster på nätet är det som används? Hur många betalar räkningar på nätet? Hur många beställer varor på nätet? Hur många köper elektroniska varor och tjänster?

En av frågorna handlar om mobilt BankID. Att inte ha ett BankID betyder i praktiken att man inte heller använder nättjänster som myndigheter och andra mer formella instanser i samhället tillhandahåller. Eftersom BankID blivit de facto-standard går dessa tjänster inte att använda för den som saknar ett BankID. Och den variant som installeras i mobiltelefonen är mer användarvänlig än det BankID som kräver särskilda program i datorn.

27 procent av alla vuxna – och 12 procent av de vuxna som har en smart mobil –  använder inte mobilt BankID. Mer än varannan vuxen svensk använder sitt mobila BankID varje vecka. Icke-användarna är överrepresenterade bland de med endast grund- eller folkskola, bland arbetslösa, sjukskrivna och pensionärer.

En annan tjänst som har blivit viktig på nätet är Facebook, en plattform för en allt större del av den sociala interaktionen på nätet. Facebook används dagligen av 55 procent av de vuxna internetanvändarna, och någon gång av 75 procent. Samma trend igen: Mindre användning bland de med folk- och grundskola.

Internet som informationskälla

Gräver man sig djupare ner i undersökningen framträder en annan intressant bild: De flesta internetanvändare är bekväma med att utnyttja internet för att hitta information. 97 procent av de vuxna svenskarna använder internet för att söka enkel information om tidtabeller, bio, telefonnummer, adresser och tv-program. Till och med bland de som är över 76 år använder 90 procent nätet på det sättet. Att söka efter hälso- och medicinsk information är det 85 procent av svenskarna som gör någon gång, bland de äldsta 73 procent. 88 procent tar del av offentlig information från kommun och myndigheter, 75 procent av de äldsta. 90 procent använder internet för att jämföra priser på produkter och tjänster, 65 procent av de äldsta.

81 procent av de vuxna (46 procent av de äldsta) använder internet för att köpa varor eller tjänster som också levereras på nätet, 89 procent beställer varor (58 procent av de äldsta) som levereras med posten.

Att betala räkningar på nätet är det 93 procent av de vuxna svenskarna som gör, och hela 79 procent av de som är äldre än 76 år.

Att internet har blivit ett sätt att hitta nytt jobb blir tydligt när man tittar på svaren på frågan om nätet används för att söka jobb: Bland arbetslösa är det 92 procent som gör det åtminstone någon gång. 22 procent gör det dock enbart någon gång i månaden eller ännu mer sällan och 7 procent använder aldrig internet i jobbjakten.

Kompetensluckor

Mobiltelefonen blir ett allt viktigare fönster mot internet, vilket vi såg i Kapitel 1. Men för att fullt ut kunna utnyttja smarta mobilers möjligheter behöver man installera appar i den. Upp till 55 års ålder är självförtroendet vad gäller apparna gott bland de som har en smart mobil, men sedan faller det: Bland 56–65-åringarna instämmer 71 procent helt med påståendet Jag vet hur man laddar ner appar till mobiltelefonen medan 8 procent inte gör det alls. Bland 66–75-åringarna instämmer 60 procent helt och 12 procent inte alls. Och bland de som är 76 år och äldre är det knappt hälften som helt instämmer med påståendet om installation av mobilappar och 19 procent som inte instämmer alls.

Bland de som ännu inte använder internet i mobiltelefonen svarar 46 procent att det beror på att det inte är möjligt med den nuvarande telefonen. Men sedan känner vi igen motiven från internetanvändning rent generellt: 25 procent av de som inte har internet i mobilen svarar att det beror på att de inte är intresserade eller att det inte är användbart, och var tionde att det beror på att tekniken är krånglig, att de inte kan.

Och även om många använder internet för att hitta information finns en tydligt avtagande trend vad gäller förmågan att använda nätets sökmotorer kopplad till ålder. Av de vuxna är det 63 procent som helt instämmer i påståendet Jag tycker det är enkelt att hitta bra sökord när jag ska söka på nätet. Bland 26–35-åringarna håller tre av fyra helt och hållet med om det, bland 66–75-åringarna drygt hälften, 53 procent.

Precis som vid känslan av delaktighet i informationssamhället finns även här en koppling till utbildningsnivå.

Den personliga integriteten

Deltagarna i undersökningen är betydligt mer oroliga för näringslivets intrång i den personliga integriteten än att myndigheter inkräktar på den.

Bland alla de vuxna som svarat instämmer 19 procent helt i påståendet Jag är oroad att stora företag som Google och Facebook inkräktar på min personliga integritet på internet. Motsvarande siffra för oro över att myndigheter inkräktar på den personliga integriteten på internet är 9 procent. 18 respektive 34 procent instämmer inte alls med de två påståendena.

Män är överlag mer oroade än kvinnor, både vad det gäller företags och myndigheters intrång i den personliga integriteten. Arbetslösa instämmer oftare helt i påståendena om oro än de som har annan sysselsättning.

Oron för företags intrång tycks växa med utbildningsnivå. Bland de som har grund- eller folkskoleutbildning är det 45 procent som svarar 1 eller 2 på den femgradiga skalan om oro för företagen och 30 procent som svarar 4 eller 5, det vill säga är mer oroliga. Bland de med högskoleexamen är det 32 procent som svarar 1 eller 2 och 42 procent som svarar 4 eller 5.

Kopplat till den personliga integriteten finns också frågan om inställningar för det innehåll som användarna delar på nätets sociala medier. Påståendet de svarande fick ta ställning till löd Jag vet hur jag ändrar inställningar för vilka som kan ta del av mitt innehåll. 46 procent av de vuxna internetanvändarna i Sverige instämmer helt och håller i det påståendet, medan 7 procent inte instämmer alls. Kompetensen minskar med stigande ålder.

Källkritik

Bara var tredje vuxen har fått någon form av utbildning eller information om hur de kan göra för att värdera information på internet. Och här finns en kraftig omvänd trend kopplad till ålder: Ju yngre du är, desto större chans att du fått utbildning och information om källkritik. Bland personer i åldern 16–25 är det 75 procent som säger sig ha fått det, i nästa tioårsspann, upp till 35, är det 52 procent. Det är också först bland de som är 36–45 år som skolan inte längre är den viktigaste källan för information om källkritik. Bland de som är 36–75 år är det i stället på arbetsplatsen som källkritiken oftast diskuteras.

Det finns också en koppling till utbildningsnivå. Bland de med grundskola eller folkskola har 10 procent fått information eller utbildning, bland de med högskoleutbildning 41 procent. Och bland de som läser på högskola nu 49 procent.